Hur borstade man tänderna förr? Från tuggpinnar till moderna tandborstar

Tandborsten är modern, men behovet av att få bort matrester och hålla munnen ren är flera tusen år gammalt. Innan plastborstar och fluoridtandkräm använde människor bland annat pinnar, tyg, pulver, tandpetare och borstar av ben och djurhår.

Människor rengjorde tänderna långt före tandborsten

Det går inte att peka ut en enda person som först kom på att tänder behöver rengöras. Olika samhällen utvecklade sina egna metoder, och flera av dem användes parallellt under mycket lång tid.

Tidiga redskap hade främst två uppgifter:

• att peta bort matrester mellan tänderna,
• och att gnugga eller skrapa tandytorna rena.

Resultatet var förstås inte detsamma som dagens tandborstning med fluoridtandkräm. Men grundidén – att mekaniskt avlägsna beläggningar och matrester – känns fortfarande igen.

Från tuggpinne till nylonborste

Vad är en tuggpinne?

En tuggpinne är en tunn gren eller rot där ena änden tuggas tills fibrerna blir mjuka och borstlika. Den fransiga änden används sedan för att gnugga tänderna och ibland tandköttet.

Vilken växt som användes varierade mellan olika delar av världen. Växtens smak, struktur och naturliga ämnen kunde också påverka hur pinnen upplevdes i munnen.

En välkänd variant är miswak eller siwak, som traditionellt tillverkas av trädet Salvadora persica och fortfarande används av många människor.

Hur såg de första tandborstarna ut?

De tidiga tandborstarna påminde mer om moderna borstar än tuggpinnarna gjorde. De bestod av ett skaft där borst hade fästs i små hål.

Vanliga material kunde vara:

• bambu eller ben i skaftet,
• styva svinborst,
• mjukare hästhår,
• och i exklusivare europeiska modeller silver eller elfenben.

Djurhår hade flera nackdelar. Borsten kunde hålla kvar fukt och bakterier, torka långsamt och lossna från skaftet. De var dessutom ofta betydligt hårdare och ojämnare än dagens mjuka nylonborst.

Vad använde människor i Europa?

Tandborsten slog igenom långsamt i Europa. Många människor fortsatte länge att använda tandpetare, tyg, trasor, pulver eller helt enkelt skölja munnen.

Tillgången styrdes också av samhällsklass. En fint tillverkad borste med dyrbart skaft kunde vara en personlig lyxprodukt snarare än ett hygienredskap som alla i familjen ägde.

Den svenska hovtandläkaren Joël Assur gav under början av 1800-talet ut råd om tandhälsa och varnade bland annat för sockrets påverkan. Han rekommenderade tandborste och tandpasta, vilket visar att kunskapen fanns innan vanan hade blivit allmänt etablerad.

Trodde man verkligen på tandmaskar?

Ja. Föreställningen att tandvärk och hål orsakades av en liten mask i tanden förekom i flera kulturer och levde kvar under mycket lång tid.

Utan modern kunskap om bakterier, karies och tandens anatomi försökte människor förklara den intensiva och ibland pulserande smärtan på andra sätt.

Behandlingar kunde därför bestå av:

• örter och rök,
• munsköljningar och olika pulver,
• religiösa eller magiska ritualer,
• och till sist utdragning av tanden.

Det förekom även huskurer som i dag framstår som både verkningslösa och riskabla. Historiska uppgifter om sådana behandlingar bör ses som exempel på sin tids föreställningar – inte som metoder att prova.

När förstod man att socker skadar tänderna?

Misstankar om att socker bidrog till dåliga tänder fanns långt innan forskare fullt ut förstod kariesprocessen.

Under 1700-talet beskrev den franske tandläkaren Pierre Fauchard att socker kunde skada tänderna. Under 1800- och 1900-talen växte kunskapen om bakterier, syrabildning, matvanor och karies successivt fram.

Det var alltså inte en enskild studie som plötsligt avslöjade hela sambandet. Dagens kunskap bygger på forskning och observationer från många olika håll.

Vipeholmsförsöken – viktig kunskap framtagen på ett oetiskt sätt

I Sverige genomfördes de så kallade Vipeholmsförsöken under 1940- och 1950-talen på patienter vid Vipeholms sjukhus i Lund.

Personer med intellektuella funktionsnedsättningar gavs stora mängder socker och särskilt klibbiga sötsaker för att undersöka hur olika typer och intagsmönster påverkade karies.

Försöken visade bland annat att frekvent intag av klibbigt socker mellan måltiderna kunde orsaka omfattande karies. Men deltagarna kunde inte lämna ett fritt och informerat samtycke och flera fick stora tandskador.

Studien bidrog till kunskapen om hur ofta socker äts och hur länge det stannar kvar i munnen. Den ska däremot inte beskrivas som den enda anledningen till att vi i dag vet att socker kan orsaka karies.

Varför blev tandborsten vanlig först under 1900-talet?

Det räckte inte att tandborsten hade uppfunnits. För att den skulle bli en vardagsprodukt behövde flera saker förändras:

• tillverkningen behövde bli billigare,
• materialen behövde bli mer hygieniska,
• fler behövde få tillgång till tandvård,
• kunskapen om karies behövde spridas,
• och daglig hygien behövde etableras som vana.

När plast och nylon började användas kunde tandborstar tillverkas billigt i stora mängder. Samtidigt blev förebyggande tandvård en viktigare del av folkhälsoarbetet.

När kom tandkrämen?

Olika former av tandpulver och pastor har använts mycket länge. De kunde innehålla allt från örter och salt till krita och andra slipande ämnen.

Moderna tandkrämer började utvecklas under 1800-talet och blev vanligare under 1900-talet. En avgörande förbättring var tillsatsen av fluorid, som stärker tandytan och minskar risken för karies.

Dagens tandkräm har alltså en helt annan funktion och säkerhetsnivå än många historiska blandningar. Den rengör inte bara mekaniskt utan bidrar också till att skydda tanden kemiskt genom fluoriden.

Vad skiljer dagens tandborste från äldre borstar?

Var gamla metoder lika bra som dagens?

Vissa äldre metoder kunde avlägsna matrester och beläggningar. En tuggpinne med fransig ände fungerar exempelvis som ett enkelt mekaniskt rengöringsredskap.

Men historiska metoder saknade flera viktiga fördelar som dagens tandvård erbjuder:

• fluorid som stärker tandytan,
• mjuka och hygieniska borst,
• kunskap om rätt borstteknik,
• regelbundna undersökningar,
• och behandling innan skadan blir omfattande.

Att en metod är gammal eller naturlig betyder alltså inte automatiskt att den är säkrare eller bättre.

Så borstar vi tänderna i dag

De svenska grundråden är enkla:

• Börja borsta när den första tanden kommer.
• Borsta morgon och kväll.
• Använd fluoridtandkräm anpassad efter barnets ålder.
• Använd en liten och mjuk tandborste.
• Låt en vuxen hjälpa barnet långt upp i skolåldern.
• Undvik att skölja bort all tandkräm direkt efter borstningen.

Trots tusentals år av utveckling är den viktigaste delen fortfarande regelbundenheten. En tandborste gör bara nytta när den faktiskt används noggrant.

Vanliga frågor om tandborstens historia

Vem uppfann tandborsten?

Det finns ingen ensam uppfinnare av all tandrengöring. Tuggpinnar användes långt före den moderna tandborsten. Borstar med djurhår utvecklades i Kina, medan William Addis förknippas med tidig massproduktion i England på 1700-talet.

När kom tandborsten till Europa?

Tandborstar omnämndes i Europa under 1500-talet men blev inte vanliga direkt. Under lång tid var de dyra och användes främst av välbeställda personer.

Vad var de gamla borsten gjorda av?

Skaften kunde tillverkas av bambu, ben, trä, elfenben eller metall. Själva borsten kunde bestå av svinborst eller annat djurhår.

När började man använda plast och nylon?

Nylonborst introducerades 1938. Under 1900-talets mitt blev plasttandborstar med syntetiska borst allt vanligare.

Använde människor urin och andra märkliga ämnen?

Historiska källor beskriver många olika munsköljningar, pulver och huskurer. Exakt vad som användes varierade mellan platser och tidsperioder. Flera ingredienser var ineffektiva, ohygieniska eller direkt skadliga.

Var Vipeholmsförsöken nödvändiga för att upptäcka sockrets påverkan?

Nej. Sambandet mellan socker och dåliga tänder hade uppmärksammats tidigare. Försöken gav mer detaljerad information om hur intagsfrekvens och klibbighet påverkade karies, men genomfördes på ett sätt som i dag betraktas som allvarligt oetiskt.